Herkules

[C] [D] [G] [G]

Det har blitt [C] svårare att [Em] skratta
och det går [Am] längre mellan varje [C] gång
och vår [D] värld har blitt så [Am] liten
att själva [G] kroppen känns för [G7] trång.
Och snart är [C] uppfostran så [Hm] självständig
att dom som [Am] gräver sin egen [G] grav
inte [Em] tänker på nåt [Hm] annat
än att dom [D] ska ha mer [D7] betalt.

Kom och [C] sätt dig här [D] intill mig lilla [G] vän
så ska jag [C] berätta hur det [D] är och hur det [G] känns.
Och om du [C] lovar mig att [D] fråga hur jag [G] har det
ja, då [C]lovar jag att [D]fråga samma [G] sak.

För Herkules var valet
trots allt ganska lätt
det fanns två vägar att välja på
och en var fel och en var rätt.
Men vi står i varsin urskog
utan varken vägar eller mål.
Och ändå krävs det av oss
att vi ska veta vart vi går.

Kom och sätt dig...

Domedagen närmar sig
det säger dom allihopa.
Siare och profeter
ser slutet komma mot oss.
Men om livet är ett helvete för många
och ett paradis för få
vafan snackar dom då om domedan
då är det ju samma nu som då.

Kom och sätt dig...
Ja då lovar jag att fråga samma sak.


Vem kan man lita på?

[A] [D] [A] [D]
[A] [D] [A] [D]

När [A] far och mor är [D] döda
och våra [E7] släktingar har tatt [A] gift [D]
och alla våra [A] vänner har valt sig [E7] själva
och våra [A] lärare och [D] fröknar
har gått och [E7] dränkt sig med [A] varann
och [D] nu när sömnta[A]bletterna har slutat [E7]hjälpa.
Och när vår [D]präst från konfirma[A]tionen
står och [D]pekar i det [A]blå
och ingen [D]fattar om han visar [A]vägen
eller känner vilket [E7]håll vinden blåser åt.
Då kommer [A]Halta Lotta [D]hem till mig
med [A]rösten fylld av [D]gråt
och säger [A]vem i hela [D]världen kan man [E7] lita på?

Och när John och Yoko Lennon
har gått på psykoanalys
och Robert Zimmermann har flytt till landet med miljonerna.
Och Marilyn Monroe tappat taget
och Greta Garbo har blivit ful
och man försöker muta oss med bilder av visionerna.
Och när prinsar och presidenter
ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det dom just har sagt.
Då kommer Lille Gerhard hem till mig
och häver sig på tå
och viskar, vem i hela världen kan man lita på?

Krevaderna har tystnat
och kriget har tagit slut.
Ensam sitter kaparen vi kanonerna.
Över gyttje fyllda gravar
ligger luften tung av krut
han fingrar lite tankspritt på patronerna.
Och när han tittar sig i spegeln
har den rämnat mitt itu
och mellan halvorna av hans ansikte
kilar råttorna in och ut.
Då kommer Mor Maria krypande
och hennes ögon är så blå
när hon skriker, vem i hela världen kan man lita på?


Dansmelodi
[C]Detta min sköna är en dansmelodi.
[C] [F] [C] [G]
[C]Detta min sköna är en dansande melodi.
[C] [F] [C] [G]
[C]Detta min sköna är ett ton trolleri.
Här är jag.
Jag [G]samma sort som du.

Vi har inget band som The Rolling Stones.
Och jag har ingen röst som Jimmy Henrikson.
Och ingen Rolls Royce som John Lennon.
Men var gör det?
Dom är samma sort som vi.

Så stränga din fela och fatta din lur.
Vi ska skapa en allas musikkultur.
För mänskor och gudar och växter och djur.
Här är vi.
Vi är samma sort som ni.


Keops pyramid

[Em] [Em] [D] [Em]
[Em] [A] [Em] [Em/D]

Jag är [Em]en av dom som slavar på kung [D]Keops pyramid
Det är [Em]vi som jobbar [D]nere intill [Em]foten.
Vi sliter och vi svettas för att [D]inte tappa tid
det är [Em]synd om dom som [D]inte fyller [Em]kvoten.
Har man en [C]gång kommit [G]hit blir man [D]aldrig mera [Em]fri.
Om man [C]slutar här, så [G]slutar man i [D]gropen.
Men om [Hm]kungen sägs att han är son av [Em]solen.

Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
håller rikedomen hov i maktens salar.
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
här är tankarna och rummen lika svala.
Och om någon måste dö, eller några ska ha spö
finns det andra som kan verkställa besluten.
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten.

Men när [Em7]natten blir lång
brukar vi [Am7]sjunga en sång
som dom som styr oss kan höra i [Em7]vinden.
Om ett folk som levde en gång
som ville [Am7]bygga ett torn
som skulle räcka ända upp till [Em7]himlen.
Men ju [Am7]högre man kom
ju mera [Em7]skilde sig dom
som bodde där [Am7]uppe ifrån dom [Em7]andra.
Och tillsist blev [Am7]tornet så högt
att dom där [Em7]uppe och nere
inte [D]längre förstod [Em]varandra.
Och då [D]rasade tornet [Em]samman.

Så det verkar som om det i varje tid och i alla sorters folk
finns några som vill skapa pyramider.
Där dom själva sitter överst och har makten i sin hand.
medan dom som lever nedanför dom lyder.
Men om dom där uppe i det blå inte längre vill förstå
utan föraktar alla dom som ger dom mat.
Ska pyramiderna tillsist bli deras grav.


Man måste veta vad man önskar sig.

[D] [A] [Hm] [G]

Det är [D]nånting jag vill [A]säga dig
jag [Hm]hoppas du hör [G]på.
Om du [D]öppnar bägge [A]öronen
så [Hm]kanske du [G]förstår.
Det är [Hm]svårt att vara [D]hederlig
när [Hm]drömmarna blir [D]av.
Man måste [D]veta [F#m]vad man [G]önskar [D]sig
för att [Em]få det man vill [Hm]ha. [G]

Men nu står du liksom månglarna
på Veronas grönsakstorg.
Och låtsas sälja dina varor
från en flätad vide korg.
Och du köpslår så förslaget
och du tar så pass bra betalt.
Att hur än kunden förödmjukar sig
blir affären aldrig av.

Ja det är [C9]svårt att va sjuk
när medicinen tar slut [Hm]
det vet väl du...
Men om det [C9]inte finns hjälp
får man väl bota sig själv[Hm]
för att komma [A]ut.

Du säger att du älskar djur
för att dom är precis som barn
och sen skriker du hysteriskt
när vi skickar dig en gam.
Och du säger att du älskar oss
att du vill hindra världens nöd.
Men du ger din kärlek liksom när
du ger ett fattigt gammalt bröd.

Ja det är svårt...

Nu står vi här och väntar
medan regnet öser ner.
Och fast det regnar småspik
så blir vi bara fler och fler.
Och snart ska tåget starta
du har ju sagt du ville med.
Men om du inte kommer nu
så kommer du försent.


1789 + 0

[Dm] [C] [Em] [Am]
[Dm] [C] [Am/Dm] [Dm/C/Am/G]
[Dm] [C] [Em] [Am]
[Dm] [C] [Am/Dm] [Dm/C/Am/G]

Medan den [Dm]rikes barn bli [Cdim]feta
dör den [Gm]fattiges barn av [Fdim]svält
och fast dom [F]säger att vi är [Ddim]lika
så är det [Gm]alltid dom som har [Fdim]rätt.
Dom [Bb]säger vi sitter i [F]samma båt
både [Bb]styrman och mat[F]ros.
Men hur jag än försöker och bär mig åt
så är det [Eb]alltid [Bb]jag som [F]ror [Bb] [F]
så är det |Eb]alltid [Bb]jag som [F]ror.

Om friheten för den lame
är att få gå precis vart han vill
och den stumme kan bli kejsare
om han bara säger till.
Ja, då är skomakarpojkens frihet
att få stanna vid sin läst
och det är frihet för den fattige
att kunna köpa vad som helst
att kunna köpa vad som helst.

Dom [Gm]säger att vi hör [C]samman
att vi är [F]bröder alli[Cdim]hop
att vi ska [Gm]lära oss att [Fdim]leva med [F]varann.
Men när [E7]tiderna blir knappa
och man ska [Am]prova det som band
då är det [Gm]slut på allt tal om broderskap
och man snor [C]åt sig vad man [Gdim]kan.

Medan den rikes barn bli feta
dör den fattiges barn av svält.
Fast dom säger att vi är lika
så är det alltid dom som har rätt.
Dom säger vi sitter i samma båt
både styrman och matros.
Men hur jag än försöker och bär mig åt
så är det alltid jag som ror
så är det alltid jag som ror.


Maya
[G]Bli inte rädd det är bara [D]dom
[C]känner du inte ig[D]en dom?
[G]Bli inte rädd det är bara [D]dom
[C]känner du inte ig[D]en dom?
[C]Även om dom kan verka [Hm]farliga ibland
[Am]är det ju bara som dom [G]skryter för [D]varann.

Bli inte rädd det är bara han
känner du inte igen honom?
Bli inte rädd det är bara han
känner du inte igen honom?
Han har klätt ut sig för att kunna få va med
Det här är ju bara nåt han låtsas att han är.

[D]Visst är det roligt att klä ut sig ibland
och vist är det skoj att va någon annan.
Men [C]tänk ifall alla tror att [Hm]masken är du.
[Am]Tänk om dom tror att det är [D]så du ser ut.

Bli inte rädd det är bara jag
känner du inte igen mig?
Bli inte rädd det är bara jag
känner du inte igen mig?
Känner du inte igen mig?
Känner du inte igen dej?
Känner du inte igen dig...



Rocksamba
Du säger [Am]Lasse är så liten och hela [D]världen är så stor
så det [G]bästa han kan göra är att [E7]stanna där han bor
och [Am]allt är så komplicerat att man ska [D]akta sig för att tro
att man kan [G]fatta det eller [E7]begripa det...
Men vi har [Am]sagorna på vår sida just för [D]det att vi är små
och får man lite [G]hjälp att tyda texten blir det [E7]lättare att förstå
och vi har [Am]Mästerkattens stövlar gömda [D]i vår garderob
ifall vi be[G]höver dom. [C] [G] [D]

[G]Klarare, för varje dag blir vädret [Am]klarare.
Vi [D]klarar det, för varje dag blir saken [G]klarare.
Vi ska begrava det, det som förtryckte och [Am]förslavade.
Vi [D]klarar det, för varje dag blir det lite [G]klarare.

Och dom försöker att lura i oss att historien har tatt slut
så att man inte ska bekymra sig om hur det kommer att se ut.
Som om allting som har hänt förut skulle leda fram till nu
och inte vidare, långt långt vidare...
Men har vi tur så tar historien inte slut på länge än
och det är vi som är legenderna för dom som kommer sen
och chanserna idag kommer kanske aldrig mer igen
ifall vi inte tar dom.

Klarare, för varje dag...


Fred (till Melanie)
Är det [G]verkligen [F]fred vi vill ha [C]
till varje tänkbart [G]pris?
Är vi alldeles [F]säkra på det
att det [C]värsta av allt är krig?

Med [F]freden kommer [Em]vänskapen. [F]
Den knyts med starka [Em]band. [F]
Och banden binder [Em]ont vid gott [F]
och knyter falskt vid [Em]sant. [Bb]
Den börda som är [Am]tung för en [Bb]
bär två man oftast [Am]lätt. [Bb]
Och hellre gör man [Am]fel tillsammans[Bb]
än ensam handlar [Am]rätt.
Så [F]hand i [C]hand i en [F]ändlös [C]dans
ja, som en [Bb]kedja [F]utan [C]slut
vågar [F]ingen [C]släppa sitt för[F]skräckta [C]grepp
trots att vi [Bb]dansar mot ett [D]stup.

Är det verkligen fred vi vill ha...

Med lag ska landet byggas upp. Och lagen kräver fred.
Så dom som äger makt och guld kan tjäna ännu mer.
Men om folket kräver mer betalt , för smöret som dom sålt,
då är det brott mot fred och lag och det kallas för revolt.

Är det verkligen fred vi vill ha...

Med freden kommer segraren. Och han som slogs och stred
får, på böjda knän och med huv'et lågt, ta emot den starkes fred.
Och när sen tungan slitits ur hans mun och hans ögon skrapats ut
och när ben och armar bundits ihop med övermaktens knut,
när han har fått en trasa i sin mun, så att ingen hör ett ljud,
då har allting blivit normalt igen och ett krig har tagit slut.

Är det verkligen fred vi vill ha...

Och med freden kommer tystnaden . Allt ordnas under hand.
Och folk och länder styckas upp i samförståndets namn.
"Så tag du halva jorden, bror, och halva månen med,
så tar jag andra halvan , så är vi båda två tillfreds".
Om man då kämpar mot förtryck och hot för den frihet som man valt.
då blir varje krig en segerstrid och varje fred ett nederlag.

Är det verkligen fred vi vill ha...


Vävare Lasse
[Am]Bond-Lasse sitter och [G]väver en väv i sin [Am]vävstol. [Bb] [F] [G]
[Am]Bond-Lasse tackar i [G]tankarna gud för sin [Am]vävstol.[Bb] [F] [G]
[Am]Bond-Lasse tackar [G]jungfru Maria för
[F]vävstolen gav honom [E]pengar att fria.
[Am]Pengar att fira
[G]pengar att svira.
Ja [Am]vävstolen [G]gav honom [Am]frihet.

[Am] [Bb] [F] [G]

Det bankar och bultar på dörren och vem kan det vara.
Han släpper sin skyttel och skyndar sig upp för att svara.
Men innan han hinner har dörren slåtts opp
och in stormar fogden med hela sin tropp.
Slår honom ner, fastän han ber
slår honom tills han blir stilla

Mellanspel: Samma som innan

Tiggare-Lasse har inte längre nå´t hem.
Stuga och hustru och barn såg han aldrig igen.
Marken är hård att sova på,
vägarna långa och tunga att gå.
Många som han gör vad dom kan
för att fylla sin skrikande mage.

Mellanspel: Samma som innan

Hunger och törst och kyla och trötthet är svårt.
Men landets och konungens lagar är värre ändå
˛Den äge bara ett knyte och stav,
gripes och dömes till tiggare slav.
Brännes med järn, smides i järn
och sättes i träl hos sin fogde˛

Ett arbete måste man ha för att få nåt och äta.
Det ända han kan utom plöja jorden är väva.
Fogden har byggt sig ett väveri,
Lasse som andra söker sig dit.
För den som är van tre spänn om dan
När arton timmar är gjorda.

Mellanspel:Samma som tidigare

Vävare-Lasse väver en väv i sin vävstol.
Vävare-Lasse förbannar och hatar sin vävstol.
Han svär över gud och jungfru Maria
och dom som har pengar och makt dom är fria.
Att röva och slå, fängsla dom små.
Och kedja dom fast vid en vävstol.


På väg

För[Am]tvivla [E7]inte [Am]systrar
fast [G7]vägen verkar [C]lång.
Vi [F]kommer dit vi [C]ämnar oss
ifall vi [Dm]inte [D7]vänder [G7]om.
Om det är [E7]ett berg till eller [Am]tio
vad [G7]spelar det för [C]roll.
Nej, [F]huvudsaken [C]är trots allt
att vi [Dm]går åt [G7]samma [C]håll.

Förtvivla inte systrar
er kamp är också vår.
Det är inte om att mäta
eller mätas kampen står.
Fast förklädnaderna skiftar
i förtyckets maskerad
så har vi ändå samma fiende
när väl maskerna har ryckts av.

Man vill för[G7]stena [C]oss
och man vill [G]dela [C]oss.
För [H7]ensamma och [Em]splittrade
är vi [D7]lättare att [G7]slå.
Men om vi enar [C]oss
om vi för[G7]enar [C]oss
så finns det [F]inget som kan [F]hindra oss
från att till[Dm]sammans [G]nå vårt [C]mål.

[Am]Fol[E7]ken ska [Am]segra
dom [G7]kan inte be[C]segras.
Och [F]dom som var för[C]nedrade
blir [Dm]segra[D7]re till [G7]slut.
Men [E7]halva mänsklig[Am]heten
kommer [G7]aldrig att bli [C]fri.
Så [F]länge som den [C]andra halvan
[Dm]hålls i [G]slave[C]ri.


Ingenting förändras av sig själv

[D] [A] [Em] [D]
[D] [A] [Em] [Hm]
[Em] [D] [A] [A]
[Em] [Hm] [A] [A]

[D]Vi var en [A]gång[Em] av samma [D]slag.
Vi trodde [A]bägge på alla [Em]löftena man [Hm]gav. [Em]
Men dagen [D]gick och det blev [A]kväll [Em]
och ingenting [Hm]förändrade sig själv.

Det tog sin tid att se det klart.
Att det vi skapar själva är det enda som blir av.
Vi kunde gott behövt din hjälp
för ingenting förändras av sig själv.

[Hm]
Tiden där man föddes eller [A]platsen då man [D]bor. [Hm]
Minnena är [A]inte längre [D]nog.
Nej, det är [G]kamp för samma [A]framtid
och [Hm]tron på samma [G]mål [g,f#/Em]
som gör att man kan [Hm]säga man hör [A]ihop.

Det har blitt sent och jag ska gå.
Jag har slutat hoppas att jag ska få dig att förstå.
Om nåt ska brinna krävs det eld.
För ingenting förändras av sig själv.
Om nåt ska brinna krävs det eld.
För ingenting förändras av sig själv.


Karins sång

[F] [C] [G] [Am]
[F] [C] [Am] [G] [Em] [Am]
[F] [C] [G] [Am]
[F] [C] [Am] [G] [Em] [Am]

Där [F]solen [C]al[G]drig gick [Am]ner
mellan [F]väldi[C]ga [Am]vidder och [G]höga [Am]berg.
Blev vi [F]födda [C]fria att [G]bruka det [C]land
som våra [F]fäder [C]ha[Am]de [G]ärvt.
Det var [Em]nära till [Am]det vi [G]visste var [C]vårt
här var [F]ingen [C]slav [Am]eller [G]kung.
Och den [Am]rätt [F]till [C]jor[Am]den vår [G]möda [Am]gav
var ej till [C]salu [G]ens för [C]guld.

Men dom som har vill ständigt ha mer
och det dom inte kan få kan dom oftast ta.
Och ett lyckligt folk är olönsamt
det är så lite dom vill ha.
Så valet vi fick var klart som glas:
vi måste vika eller dö.
När vi för sista gången såg tillbaks
var redan solen röd av rök.

Och vi kom till dom härskandes dal
där till och med ögonen var av sten.
Och vi som var vana att hjälpa varann
fick nu försöka en och en.
Här var vinten lång och kall
och det var sommarn med.
Här hjälpte det inte att isen smalt
nej, det var lika kallt för det.

Men männskans minne är långt
och männskornas längtan kan ingen ta.
Och den dagen ska komma när dom som fördrevs
ska ställa bödlarna till svars.
Då ska dom inte längre tigga om nåt
nej, dom ska ta det dom vill ha.
Och dom som sått sitt fiendskap
ska också skörda av sitt hat.


Jakten på Dalai Lama

[Dm] [Dm/a] [Dm] [Dm/a]

Jag är [Dm]utsänd av landets mi[Gm]nistrar
för att [A]söka vår blivande [Dm]prins.
Jag har lovat att jag inte
ska [Gm]komma tillbaks
förrn jag kan be[A]rätta för dom var han [D]finns.
Jag fick [Gm]två stycken tecken att [Dm]hålla mig till
när jag [A]började resa om[Dm]kring.
Ett [Gm]födelsemärke som såg [Dm]ut som en ros
och en [A]märklig gyllene [Dm]ring.

[G] [Dm] [A] [Dm]

Jag började leta på finare ställen
dit en prins kunde tänkas gå.
Sen fortsatte jag med krogar och sjapp
och över allt där jag kunde komma på.
Och jag sökte den gyllene ringen
i varenda juvelerares bod.
Och sen gick jag ut på avskrädeshögarna
bland lumpor och sopor och skrot.

Och jag vandrade långt och länge
över allt där människor bor.
Och fas de flesta väl har sina märken
var det inget som såg ut som en ros.
Och många har ringar och smycken
och ett fåtal har mycket mer.
Men att allt det som glimmar inte är guld
det har jag lärt mig av erfarenhet.

Dom fattiga i Calcutta
som inte har nån mat
samlar koskit och silar denför att
se om det finns några osmälta risgryn kvar.
Så måste också den som vill finna
och inte söker för sökandets skull
vara redo att leta överallt
och inte vara fördomsfull.

Så nu sitter jag här
på ett ungkarlshotell
i en främmande skrämmande stad.
Och bland lumpor och lort
och bland trasor pch stank ligger mänskliga spillror på rad.
Och bland dessa brokiga kroppar
ska jag söka en ros och en ring.
För att kanske just en ibland spillrorna här
ska visa sig vara en prins.