|
|
På väg:
Björn Afzelius: sång
Peter Clemmedson: gitarr, primdomra, sång
Arne Frack: Bas
Per-Ove Kellgren: trummor
Povel Randen: piano, gitarr, sång
Håkan Skytte: slaginstrument
Mikael Wiehe: gitarr, piano, flöjter, sång
Marianne Faxell: primbalalaika, sång
Eva Johansson: primbalalaika, sång
Gun Friberg: sekundbalalaika, sång
Birgit Westman: sekundbalalaika, sång
Rebecca Fors: primdomra, sång
Sussie Wigelius: altdomra, sång
Karin Betzky Birkbakken: tenordomra, sång
Ulla Dixelius: Dragspel
Inspelad: Augusti 1973, MNW Waxholm
Utgiven: November 1973
Hugget som stucket
Abborre med kvicksilver och nitrit fylld file
eller blyförgiftad anka med tomat a la DDT.
Dom säger jämför och vraka
lär dig att skrapa faten.
Men jag säger hur kan man välja
när man knapp orkar svälja maten?
Professor eller domare man bara säger vad man vill bli.
Och sen pantar man det man tror på så ser dom till att man blir rik.
Bara jämför...
På måndan kommer en och säger moderat såklart!
På tisdan kommer nästa och säger folkpartist, javisst!
Bara jämför...
Lena och Kristina dom har tävlingar i bröst.
Dom kommer hem till mig på nätterna
för att jag ska säga vem som har störst.
Dom säger jämför...
Man kan gasa sig av ensamhet
för att ingen hälsar på.
Man kan skjuta sig när stressen
och konkurransen blir för svår.
Man kan hänga sig för att diskmaskinen
inte är betald.
Man kan bli gammal och föraktad
och sen kola helt normalt.
Bara jämför...
Jakten på Dalai Lama
Jag är utsänd av landets ministrar
för att söka vår blivande prins.
Jag har lovat att jag inte
ska komma tillbaks
förrn jag kan berätta för dom var han finns.
Jag fick två stycken tecken att hålla mig till
när jag började resa omkring.
Ett födelsemärke som såg ut som en ros
och en märklig gyllene ring.
Jag började leta på finare ställen
dit en prins kunde tänkas gå.
Sen fortsatte jag med krogar och sjapp
och över allt där jag kunde komma på.
Och jag sökte den gyllene ringen
i varenda juvelerares bod.
Och sen gick jag ut på avskrädeshögarna
bland lumpor och sopor och skrot.
Och jag vandrade långt och länge
över allt där människor bor.
Och fas de flesta väl har sina märken
var det inget som såg ut som en ros.
Och många har ringar och smycken
och ett fåtal har mycket mer.
Men att allt det som glimmar inte är guld
det har jag lärt mig av erfarenhet.
Dom fattiga i Calcutta
som inte har nån mat
samlar koskit och silar denför att
se om det finns några osmälta risgryn kvar.
Så måste också den som vill finna
och inte söker för sökandets skull
vara redo att leta överallt
och inte vara fördomsfull.
Så nu sitter jag här
på ett ungkarlshotell
i en främmande skrämmande stad.
Och bland lumpor och lort
och bland trasor pch stank ligger mänskliga spillror på rad.
Och bland dessa brokiga kroppar
ska jag söka en ros och en ring.
För att kanske just en ibland spillrorna här
ska visa sig vara en prins.
Karins sång
Där solen aldrig gick ner
bakom väldiga vidder och höga berg.
Blev vi födda fria att bruka det land
som våra fäder hade ärvt.
Det var nära till det vi visste var vårt
här var ingen slav eller kung.
Och den rätt till jorden vår möda gav
var ej till salu ens för guld.
Men dom som har vill ständigt ha mer
och det dom inte kan få kan dom oftast ta.
Och ett lyckligt folk är olönsamt
det är så lite dom vill ha.
Så valet vi fick var klart som glas:
vi måste vika eller dö.
När vi för sista gången såg tillbaks
var redan solen röd av rök.
Och vi kom till dom härskandes dal
där till och med ögonen var av sten.
Och vi som var vana att hjälpa varann
fick nu försöka en och en.
Här var vinten lång och kall
och det var sommarn med.
Här hjälpte det inte att isen smalt
nej, det var lika kallt för det.
Men männskans minne är långt
och männskornas längtan kan ingen ta.
Och den dagen ska komma när dom som fördrevs
ska ställa bödlarna till svars.
Då ska dom inte längre tigga om nåt
nej, dom ska ta det dom vill ha.
Och dom som sått sitt fiendskap
ska också skörda av sitt hat.
Danslåt för yttrandefriheten
Jag vill tala så alla kan fatta
ja så att alla kan förstå.
Både om det som är roligt och lätt
och om det som verkar svårt.
Men om man talar högt och tydligt
så tycker några att jag stör.
Och om man viskar riktigt försiktigt
så är det för många som inte hör.
Så jag gick mig till en psykare
för att få berätta hur det känns.
Men han fråga om mina drömmar
och inte alls om vad som hänt.
Och när jag hade berättat färdigt dom
tog han emot mina hundra spänn.
Och fast jag tiggde och bad och bönade
så fick jag ingen tid igen.
Och vi vill spela för de svaga
och vi vill sjunga för de små
och vi vill dansa så att förtryckarna
kan höra hur vi mår.
Så vi gick till Malmö fängelse
för att följa vårt beslut.
Och när vi spelat och sjungit för fångarna
så var det knappt att vi kom ut.
Ja, man får tänka precis vad man tycker
och man få tycka vad man tror.
Och om man tänker tyst tillräckligt
så blir man kanske till och med nåt stort.
Men en sak måste man lära sig
om man vill bli sin lyckas smed:
Man måste akta sig som för att bränna sig
för att säga hur det är.
Så i dessa besvärliga tider
när knappast posten ens gå fram
så är min gamla faster den enda snart
som har tid med mig ibland.
Och det kan ju va skönt att veta
att om det varkligen blir svårt
så har hom alltid tid att lyssna
fast hon är döv sen femton år.
Ingenting förändras av sig själv
Vi var en gång av samma slag.
Vi trodde bägge på alla löftena man gav.
Men dagen gick och det blev kväll
och ingenting förändrade sig själv.
Det tog sin tid att se det klart.
Att det vi skapar själva är det enda som blir av.
Vi kunde gott behövt din hjälp
för ingenting förändras av sig själv.
Tiden där man föddes eller platsen då man bor.
Minnena är inte längre nog.
Nej, det är kamp för samma framtid
och tron på samma mål
som gör att man kan säga man hör ihop.
Det har blitt sent och jag ska gå.
Jag har slutat hoppas att jag ska få dig att förstå.
Om nåt ska brinna krävs det eld.
För ingenting förändras av sig själv.
Om nåt ska brinna krävs det eld.
För ingenting förändras av sig själv.
Andersson & co
Dom säger Andersson är arbetslös
för att han inte hänger med
och att Petterson sover utomhus
för att fabriken har lagts ner.
Och att Nilsson är för gammal
och lilla fröken Fridlund är för ung
och att Ingalill är hemmafru
för att familjen köpt en hund.
Men ta dom tillsammans
så är dom en grupp.
Då för man söka svaret
nånstans mycket längre upp.
Och bara tillsammas
så kan dom ta strid
så dom kan ändra sina villkor
och bestämma sina liv.
Och Benke kör med mellanöl
för att skolan är så trist.
Och utan holken känner Eva sig
som en dåligt oljad blixt.
Och Lena flyr med glansiga
noveller om succe.
Och andra tar till fönstervägen
för att slippa få va med.
Men ta dom tillsammans...
Och fru Olsson snor på varuhus
för att dagen är så lång.
Och Kenta lånar bilar
för att världen är för trång.
Och Bosse blåser kassaskåp
för det blir sån härlig smäll.
Och kamrer Ek tar med sig kassan hem
för att hans fru vill ha en päls.
Men ta dom tillsammas...
När man jämför
Ibland när krampen släpper
och man vågar andas ut
och bilderna försvinner
av en pina utan slut.
Efter femton år i fängelse
för nåt man aldrig gjort
får man kika en sekund genom nyckelhålet
till himmelrikens port.
Det är då man vill få gömma sig
och gråta som ett barn.
När man jämför hur det är
med hur det skulle kunnat va.
När man är med dom man älskar
och dom som älskar en.
Och det inte är för tidigt
och det inte är försent.
Nej, just när snäckan öppnar sig
för att andas en minut.
Och ingenting av det man minns
är vackrare än nu.
Det är då...
Ja, ensamheten trycker
som ett pas skor som är för små.
För varje steg man tvingas ta
blir det svårare att gå.
Men då när slöjan öppnar sig
och murarna bryts ner
och inte ens horisonterna
begränsar vad man ser.
Det är då...
På väg
Förtvivla inte systrar
fast vägen verkar lång.
Vi kommer dit vi ämnar oss
ifall vi inte vänder om.
Om det är ett berg till eller tio
vad spelar det för roll.
Nej, huvudsaken är trots allt
att vi går åt samma håll.
Förtvivla inte systrar
er kamp är också vår.
Det är inte om att mäta
eller mätas kampen står.
Fast förklädnaderna skiftar
i förtyckets maskerad
så har vi ändå samma fiende
när väl maskerna har ryckts av.
Man vill förstena oss
och man vill dela oss.
För ensamma och splittrade
är vi lättare att slå.
Men om vi enar oss
om vi förenar oss
så finns det inget som kan hindra oss
från att tillsammans nå vårt mål.
Folken ska segra
dom kan inte besegras.
Och dom som var förnedrade
blir segrare till slut.
Men halva mänskligheten
kommer aldrig att bli fri.
Så länge som den andra halvan
hålls i slaveri.
|
