Inspelad: Juli 1971, MNW Waxholm
Utgiven: November 1971

Hemmet
Jag har varit och tagit igen mig ett slag
på ett hem för såna som jag.
Dom sa jag behövde vila ett tag,
sen skulle allt bli bra.
Men jag sover med öppna ögon
och jag vilar med öppen mun.
Och så vitt jag förstår, är det tvärt om så
att det blir värre för var sekund.

Överste syster frågar mig snällt:
"Hur står vi till idag?"
Jag vet inte alls, hur jag själv har det ställt
men hon ser ut att må bra.
Så när jag böjer mig fram och viskar
att jag må väl som jag måste må,
sån nickar hon glatt och ger mig ett skratt
och låtsas som om hon förstår.

Idag är imorgon och igår är idag.
Det är inget som skiljer dom åt.
Om jag har varit här en månad eller massor med år
det kommer jag knappast ihåg.
Men om det är nånting man önskar sig,
nånting men skulle vilja få,
så kommer det nog i morgon, ska du se.
Eller också tog det slut igår.

Ja, här inne är allt det normalt
som är onormalt utanför.
Så därför måste man se upp
och va noga med allt, som man inte gör,
när man leker i deras lekar
och spelar i deras spel.
För här inne, liksom där utanför,
är det rätta oftast fel.

Burrhuvet
Medan somliga slavar,
för att ändra det dom kan rå på,
sitter du där och tjatar
om det du borde göra nånting åt.
Det verkar som du tror
att allting ordnar sig
som nån slags trolleri
efter revolutionen.

Och medan några förblöder
och därmed ger allting
dom har att ge
vägrar du försöka, du säger:
"Ingenting är nån ide".
Du lånar pengar
av dina tonårsbrudar
och säger att dom ska få tillbaks
efter revolutionen.

Men för det första
skall du ha klart för dig
att om man har en spann
som är full med skit
så inte blir det bättre
för att man vänder upp och ner på den.
Och för det andra
om man vill till himlen
får man nog fan lyfta häcken
för att komma dit.
Det kan väl knappast
ha nånting att göra
med hur man ser på det.

Och för det tredje,
så måste frågorna bli bättre
innan svaren som man får blir bra
om man nu, som du,
tror att ekot i skogen begriper allt.
Och för det fjärde
är det lika lätt att hånle
som det är att göra någon glad.
Jag menar hur kan man älska
en klass om man föraktar individerna?

Garanterat Individuell
Garanterat individuell
springer hon omkring
och tänker på sig själv.
I en spegelsal
famlar hon omkring
och söker sanningen
men stöter bara på sin egen bild

Hon är skeptisk
och hon är ganska tolerant
för allt är relativt
det är det enda som är sant.
Hon förkastar med en axelryckning
gudar och auktoritet
Söker friheten
men finner bara ensamhet

LSD och heroin
är ett sätt att komma ut
sömntabletter och morfin
för att äntligen får slut
på instängdheten och bli fri
men ändå är allting som förut.

Garanterat individuell
springer hon omkring
alldeles för sig själv.
Och det tar aldrig slut
hur mycket hon än vill.
Vi kommer aldrig fram
om alla sitter still.

Garanterat, garanterat...

Filosofen från Cuenca
Han sa han var Napoleon
för allt är ändå samma.
Nu sitter han i ett gallerrum
och säger att han är si mamma.
Och dom som försöker bota honom
vill få honom att förstå
att ingen mänska är mer än en
utom Kungen, för Kungen är två

Judas från Iskariot
och timmermannens son
spelar fia i en världsrymd
mellan svarta stjärnors hål.
Och den ende som får se dom
är en perverterad sociolog
som varenda gång han kommer hem
förnekar vad han såg.

Madame Pompadour blev känd
för sitt tal om syndafloden
som när hon hade roat färdigt sig
skulle dränka hela jorden.
Vi lär oss att förfasa oss
och vi fördömer henne trots
att ingen kommer att göra
nåt åt de skitiga vatten
som kommer att dränka oss

Affärsmän och politiker
tillfredsställer sin lystnad
medan dom som tänker fem år fram
belönas med hövlig tystnad.
Och dom som försöker tänka sig
en annorlunda värld,
slås sönder med batonger
och gasas med gevär.

Vävare Lasse
Bond-Lasse sitter och väver en väv i sin vävstol.
Bond-Lasse tackar i tankarna gud för sin vävstol.
Bond-Lasse tackar jungfru Maria
för vävstolen gav honom pengar att fria.
Pengar att fira , pengar att svira.
Ja vävstolen gav honom frihet.

Det bankar och bultar på dörren och vem kan det vara.
Han släpper sin skyttel och skyndar sig upp för att svara.
Men innan han hinner har dörren slåtts opp
och in stormar fogden med hela sin tropp.
Slår honom ner, fastän han ber
slår honom tills han blir stilla

Tiggare-Lasse har inte längre nåt hem.
Stuga och hustru och barn såg han aldrig igen.
Marken är hård att sova på,
vägarna långa och tunga att gå.
Många som han gör vad dom kan
för att fylla sin skrikande mage.

Hunger och törst och kyla och trötthet är svårt.
Men landets och konungens lagar är värre ändå
"Den äge bara ett knyte och stav,
gripes och dömes till tiggare slav.
Brännes med järn, smides i järn
och sättes i träl hos sin fogde"

Ett arbete måste man ha för att få nåt och äta.
Det ända han kan utom plöja jorden är väva.
Fogden har byggt sig ett väveri,
Lasse som andra söker sig dit.
För den som är van tre spänn om dan
När arton timmar är gjorda.

Vävare-Lasse väver en väv i sin vävstol.
Vävare-Lasse förbannar och hatar sin vävstol.
Han svär över gud och jungfru Maria
"Dom som har pengar och makt dom är fria.
Att röva och slå, fängsla dom små.
Och kedja dom fast vid en vävstol"

Måndåren
En månstråle sken in i en blådåres rum
där han brukade sitta och pladdra.
Och dåren blev häpen, ja han blev alldeles stum.
Och hans tunga den slutade sladdra.
Han följde den ensamma månstrålens färd
ett magiskt tecken i han tokiga värld.
Och han slutade dregla och han stängde sin mun
och hans ögon dom slutade fladdra.

Och månstrålen sken över böcker och damm
och oanvändbara maskiner.
Och plötsligt så förstod han att det var alldeles sant
att man är lycklig när månljuset skiner.
Han tittade saligt på strålen och log,
men plötsligt slocknade ljuset och dog.
Och igen var han fången i sin ensamhets famn
och hans ansikte gjorde konstiga miner.

En dåre, en dåre, en förbannad idiot
som sitter bland sina böcker och papper.
Och ingenting finns det som kan råda bot
på hans hjärnas idiotiska tjatter.
Förutom en månstråles magiska sken
den tvättar hans sinne förunderligt rent.
Så hit med en månstråle men ge mig den fort
för jag har hundar i hjärnan och katter.

Fred (till Melanie)
är det verkligen fred vi vill ha
till varje tänkbart pris?
är vi alldeles säkra på det
att det värsta av allt är krig?

Med freden kommer vänskapen. Den knyts med starka band.
Och banden binder ont vid gott och knyter sant vid falskt.
Den börda som är tung för en, bär två man oftast lätt.
Och hellre gör man fel tillsammans, än ensam handlar rätt.
Så hand i hand i en ändlös dans, ja, som en kedja utan slut,
vågar ingen släppa sitt förskräckta grepp, trots att vi dansar mot ett stup.
är det verkligen fred vi vill ha...

Med lag ska landet byggas upp. Och lagen kräver fred.
Så dom som äger makt och guld kan tjäna ännu mer.
Men om folket kräver mer betalt , för smöret som dom sålt,
då är det brott mot fred och lag och det kallas för revolt.

är det verkligen fred vi vill ha...

Med freden kommer segraren. Och han som slogs och stred
får, på böjda knän och med huv'et lågt, ta emot den starkes fred.
Och när sen tungan slitits ur hans mun och hans ögon skrapats ut
och när ben och armar bundits ihop med övemaktens knut,
när han har fått en trasa i sin mun, så att ingen hör ett ljud,
då har allting blivit normalt igen och ett krig har tagit slut.

är det verkligen fred vi vill ha...

Och med freden kommer tystnaden . Allt ordnas under hand.
Och folk och länder styckas upp i samförståndets namn.
"Så tag du halva jorden, bror, och halva månen med,
så tar jag andra halvan , så är vi båda två tillfreds".
Om man då kämpar mot förtryck och hot för den frihet som man valt.
då blir varje krig en segerstrid och varje fred ett nederlag.

är det verkligen fred vi vill ha...