Johanniter, Tempelherrear och Tyskaordensmän. Johanniterna(lat. Fratres Hospitales Sancti Johannes), även kallad Religionen. Johanniterorden grundas 1080 av Benedictine Monastery of Saint Mary Latina. Ordens syfte var främst vård av sjuka men sedan Jerusalem erövrats fick den även militära uppgifter. Den 5 februari 1113 tog Påven Pashal II orden under sitt beskydd. Tempelherreorden (lat. Pauperes commilitones templique Salomonis, Kristi och Salomos tempels fattiga riddare), grundades på 1120-talet av två franska riddare, Hugo av Payens och Gottfrid av Boullion. De hade tidigare varit medlemmar av Johanniterorden men beslöt att grunda ett nytt förbund till skydd för pilgrimer på väg till Palestina. Den nya orden fick påvlig bekräftelse under kyrkomötet i Troyes år 1128. Ordens regler skrevs ner av den medeltida mystikern Bernhard av Clairvaux. Inför Jerusalems patriark avlade riddarna löftena om lydnad fattigdom och kyskhet och lovade dessutom att i Guds namn strida för pilgrimerna och de heliga platserna i Palestina. Tempelherrarna och Johanniterna blev under mitten av 1100-talet en allt viktigare del i Outremers (d.v.s Palestinas) militära försvar, deras organisation och sammanhållning visade sig många gånger vara överlägsen inte bara araberna utan även frankerna. De båda ordnarna var av yttersta vikt för både adeln och kungamakten. De var ju de enda som hade ekonomin att bekosta försvaret av de borgarna som låg ensligt, vid avgörande gränsposteringar eller längs viktiga karavanvägar. Många adelsmän och även kungamakten överlät eller sålde helt enkelt sina borgar och förläggningar till de båda ordnarna som nu befann sig besitta inte bara borgar som bevakade viktiga karavanrutter utan även var strategiskt viktiga. Under början av 1200-talet uppstod en konflikt mellan de bägge ordarna och de befann sig plöstligt indragna i ett bittert, och för Outremer förödande, inbördeskrig huruvida den tysk- romerska kejsaren skulle styra riket eller inte. Det hela gick så långt att i Acco (fd. Acre) dödade medlemmar i de båda ordnarna varandra i regelrätta upplopp. När ordnarna var som störst, manskapsmässigt sett, var de troligen vardera 700-800 riddare. De hade även ett stort antal, lekbröder och legosoldater d.v.s anhängare som inte var ”bröder”. Man ska dock ha i åtanke att angrepp med stora armér inte var så vanligt. De flesta militära äventyr bestod ofta i räder mot fientliga karavaner, byar o.s.v. Johanniterna var den orden av de båda, som lyckades tillförskansa sig de viktigare och mer kända befästningarna. Här var inte alls tempelherrarna lika framgångsrika, även om de förstås ägde och kontrollerade stora områden i Outremer. Däremot var tempelherrarna utan tvekan de som hade mest inflytande i den muslimska världen. Tempelherrarnas stormästare dikterade, (både på gott och ont för Outremers del) mycket av den militärastratgein. Tempelherrarna höll till i Jerusalem fram tills dess att Saladin intog staden 1187. Vid själva Jerusalems fall 1187 eller rättare sagt kapitulation, hade troligen ingen av ordnarna några större styrkor. De flesta hade då redan dödats antingen under eller efter slaget vid Hattin. Efter detta flyttades tempelherrarnas högkvarteret till Acco, när sedan muslimerna helt kastat ut frankerna, flyttade orden ”hem” till Paris med Stormästaren Jaques de Molays i spetsen. När tempelherrarna drog sig tillbaka till Europa med sina stora rikedomar började orden fungera som en av värdens största ”banker”. Det blev en bank som franska kungen snart hade stora skulder till. Detta är nog den största anledningen bakom den upplösning av orden som kungen drev igenom i början på 1300 talet med en hel del hjälp genom spridningen av elaka rykten och brinnande bål. Ett ganska effektivt sätt att bli av med en skuld som troligen hade kostat honom kronan om han varit tvungen att betala tillbaka. Johanniterna stannade kvar i Outremer ett tag till men efter det sista kristna fästet Acre föll år 1291 flyttade Johanniterriddarna till Cypern men när ön blev belägrad 1307, var det bara att packa skeppen och 2 år senare lättade de ankare mot Rodos. 200 år senare belägrades även denna ö och efter ett halvår drevs Johanniterna bort i december 1522. I och med Johanniternas flytt till Malta och reformationen, delades orden i två grenar den katolska grenen(den ursprungliga)fick heta Malteserorden och den protestantiska grenen fick "överta" namnet Johanniterorden. I samband med tempelherreordens upplösning så överlämnades en del av borgarna till Johanniterna som då hade sina största och viktigaste borgar på Malta resp. Rhodos. Det kan ha varit Johanniternas fortsatta kamp mot muslimerna och deras närvaro i östra Medelhavet som gjorde att orden inte drabbades av samma öde som tempelherrarna. Tyvärr förstördes tempelherrarnas arkiv i samband med att orden upplöstes. Men Johanniternas arkiv sägs vara förhållandevis intakt även om det kan finnas luckor då orden förlorade Rhodos och under belägringen av Malta. Tyska Orden(Teutonic knights) grundades av tyska korsfarare i Outremer 1190, men de lyckades aldrig riktigt erhålla några större landområden i Outremer (orden var inte på långt när lika mäktiga och inflytelserika som Johanniterna och Tempelherrarna) i stället ägnade de sig att vårda sjuka pilgrimmer. 1216 utplånades i princip, samtliga riddare av tyska orden, stationerade i Outremer. 1220 tilldelas orden 12 hus av påven, husen fanns i Palestina, Grekland, södra Italien, och i Tyskland. Vid den tidpunkten fanns omkring 600 riddarbröder. För att bli upptagen som riddare måste man ha 32 adliga anor dvs. 5 generationer av adel i alla grenar. Under mitten av 1200-talet medverkade tyska orden i en kolonisering av området längs den baltiska östersjökusten och lyckades där mycket bra. De hade snart en lång rad borgar/träfästningar. I Sverige hade orden på 1200-talet Årsta gård i Österhaninge där de bedrev handel. Den tyska orden styrdes av en stor mästare som befann sig i Königsberg, under sig så hade han en rad bröder som styrde och ställde på borgarna och i förläggningarna. I början av 1900-talet förändrades orden till att endast vara en katolsk religiös (munk)orden. Det utnämns även idag en sorts hedersriddare av orden som kallas "Marianerriddare", namnet är hämtat från Jungfru Maria. Men eftersom få tyskar idag har 32 adliga anor är man inte så stenhårda på denna regel Svärdsriddarorden grundades i Baltikum 1202 och var en förhållandevis liten orden, de var endast aktiv i Baltikum. 1237 slår sig Svärdsriddarna ihop med Tyska Orden. 1398 erövrar Tyska orden Gotland och stannar i tio år. De säljer sedan ön vidare till Danmarks Drottning Margareta för 9000 engelska guldnobler. Letterna som börjar tröttna på att bli styrda av Tyska orden ingår år 1386 en personalunion med Polen, samarbetet resulterar 1410 i att Tyska orden lider ett otroligt nederlag vid Grunwald-Tannenberg. Den ursprungliga orden anses upplöst efter förlusten. Av de tre ordrar som dragit ut i på korståg på 1100 - talet återstår nu endast Den heliga Johannes Orden av Jerusalem. Många sällskap har sedan Tempelherrar ordens fall 1314 gjort anspråk på att delvis eller helt stamma från Tempelherreorden, bland de större kan nämnas Frimurarorden. Frimureriet tog fart redan i mitten av 1600-talet. De tidigaste uppgifterna där tempelherrarna nämns i samma andetag som frimureriet härstammar från början av 1750-talet. Att sambandet med tempelherrarna inte nämnts i tidigare skrifter och att man vet att riddarordnar var på modet i frankrike under 1700 talet har gjort att anknytningen mellan tempelherrar och frimurare mötts med mothugg från tvivlare. 1781 blev hertig Ferdinand härmästare (faktist efter en svensk hertig Karl av Södermanland, som innan även varit ordensmästare för den svenska storlogen, Han avsade sig härmästareämbetet pga att motståndet i de egna leden till att en utlänning vara provinsens överhuvud och att Sverige inte ens var införlivad i den VII:e provinsen. Han bildade senare en ny frimurareprovins, den IX:e, som enbart omfattade Sverige. Än idag kallas Sverige i frimurar sammanhang ibland för den IX:e frimurareprovinsen. Ja ja åter till tråden) Hertig Ferdinand kallade samman till ett ordenskonvent, vilket ägde rum i Wilhelmsbad i juli 1782. Konventets uppgift var att undersöka hur det förhöll sig med sambandet mellan Tempelherreorden och frimureriet. När det två månader långa konventet var över hade man enats om att inte kunde göra några anspråk på att vara direkt efterföljare till Tempelherreorden. Men även andra sällskap så som Rosenkorsarna och de ockulta OTO (Ordo Templi Orientis) och Liebenfels ONT (Ordo Novi Templi) har sagt sig härstamma från Tempelherreorden. Idag gör åtminstone en världsomspännande organisation anspråk på att vara samma Tempelherreorden som grundades 1118; du kan läsa mer om deras ”orden” på adressen www.tempelherreorden.org Johanniter orden lever dock vidare, du hittar dem på www.johanniterorden.a.se Om du är på ett medeltida evenemang så som medeltidsveckan kan du stöta på Riddare från JDS men som det står på deras hemsida: www.JDS.NU har Johannes Döparens Sällskap ingenting med Johanniter Alliansen eller Malteserorden att göra utan är en ideell förening med intresse för historia och religion. Vill du veta mer om riddare, här finns några av boktitlarna >> Litteratur