Skor var under medeltiden en lyxvara. Det fanns många olika modeller. Sidsnörskon hör generellt till tiden 1000-1100-talet. Den förekom också med ett något högre skaft ungefär som remkängan. Skomaterial var vanligtvis kohud, get- eller fårskinn. Skorna broderades ofta och man sydde också på päls. Istället för strumpor använde man hosor med fot och vid kyla isolerade man med vad man hade tillbuds, oftast användes halm. Träsulade patinor, oftast gjorda av asp, fästes över skon med läderband och skyddade från de smutsiga vägarna. Med tiden blev de högre och högre.(dåtidens buffalos) Frontsnörskon förekom under 1200-1300-talen. Skotypen har blivit mest känd för att Bockstensmannen bar såna då han påträffades. Under gotiken skulle skorna vara långsmala och sluta i en snabel. Skor med snabel var populärt vid två tillfällen först kring slutet av 1100-talet och sedan kring 1400. Det finns källor som berättar om olika begränsningar på snabelns längd för olika klasser i samhället. Det finns illustrationer där snabeln var så lång att den böjdes bakåt och fästes vid en rem alldeles under knät. De mest extrema snabelskorna förekom förmodligen endast i hoven.