Män: 800-1200 talet. Mansdräkten har byxor, livplagget är en kjortel, förnäma personer bär också mantel, som kan fästas med fint utformade spännen. Senare blev mansdräkten längre och byxorna ett onödigt plagg, men männen bär ofta ett slags underbyxor av enkel modell. Benen klär de i strumpor, s.k. hosor av läder eller tyg, som hålls uppe med hjälp av band, fästa vid ett bälte i midjan. På 1300 talet kan mansdräkten bli helt figursydd. Under rustningen bär mannen en kort och kroppsnära tröja. Till detta plagg bär han snäva figursydda byxor, gjorda av hosorna, som förlängs och sys samman i grenen och framtill förses med en blygdkapsel. Den Gotiska stilen har sin höjdpunkt på 1400- talet. Här finns allt vad senmedeltida lyx kan erbjuda: en sprakande färgprakt där de senaste modetygerna. Broscherade siden började användas, dekorationer i form av “eklövsfladder”, bjällror mm. Dyrbara foder och bräm av skinn, orientaliskinspirerade turbaner, långa, spetsiga utdragna snabelskor. Från 1300 och framåt börjar männen även ha klockärmar. På vikingatiden när skjortan hade varit kort, hade man använt byxor. Under livklädnadens period krymte de till badbyxstorlek. När tröjan blev kort igen blev det svårt för hosorna att täcka det "nödvändiga". En krönikör i Mainz skrev 1367: Dårskapen gick så långt, att yngre män bar så korta tröjor, att de varken täckte könsorganen eller bakdelen. När de bugade sig såg man deras bara ända. O, vilken otrolig skam! Det framgår av en lag från omkring 1475 att rätten att visa sina intimiteter i England var förbehållen de högre stånden. Problemet löstes genom att en kil sattes in i hosorna och byxorna återuppstod. En typisk huvudbonad är hättan från 1350 med lång strut, som hänger ned på ryggen och i kallt väder kan viras om halsen som halsduk. Tillbaka till kvinnokläder >> Eklövsfladder= Utskurna, fladdrande kanter. Broscherade = Väva med inslag av guld, silver eller silke.