13
Dessa sökte sig till det illa beryktade casinot Guldfisken. Efter ett tecken från Michael spred de ut sig över lokalen.
Tony sökte sig bort till spelborden där man spelade nattälvan, ett enkelt spel som inbegrep fyra tärningar, två rouletter och fem kortlekar.
Han stod och såg på en stund till en isskarp röst plötslig skar genom sorlet och musiken: ”Tony! Kompis vad gör du här?”
Tony vände sig om och fick syn på en ung, svart man som kom gående genom folkhopen.
Han hade lång och slank figur, hans långa oljesvarta hår böljade ner över ryggen i en välbunden fläta. Han var klädd i en grön sidenskjorta som var halvt uppknäppt och ett par mörkgröna byxor.
Han hade ett exotiskt ansikte med höga kindben, spetsig haka, tjocka ögonfransar och ovanligt röda läppar. De halvsneda, gulgröna ögon lyste med en sällsam glöd och även om blicken ibland kunde uppfattas som slö såg han allt. Det var en gammal vän: vampyren Oliver.
När han kom fram till Tony gav han honom en snabb vänskaplig kram.
”Vad gör du här din hippie?” Frågade Oliver när han släppte sin vän. Tony slängde lite med huvudet.
”Tja, du vet. Lite av varje, spanar, leker, har allmänt kul. Och du?”
Oliver log ett brett menande leende, Tony höjde avvärjande händerna.
”Glöm att jag frågade, okey.”
”Nå, min herre, när vi ändå båda bara står här och inte gör nåt särskilt, skulle ni vilja dela en drink med mig?”
Frågade Oliver på ett överdrivet belevat vis, Tony flinade brett.
”Det skulle vara en ära.”
De banade sig väg fram till baren där Tony tänkte först beställa det grymma hopkok av sprit som han vanligtvis drack men påminde sig snabbt om att de var på jakt och han behövde vara så klar som möjligt och nöjde sig då med en bladning av lika delar sprit och spädryck. Oliver å sin sida slog på stort ”En Bloody Mary, och i stället för den vanliga tomatjuice så tar du den bruna flaskan där uppe, just den ja. Tack så mycket.”
Han smilade brett medan han smuttade på sin drink.
”Fantastisk årgång det här,” sa han, ”Vill du smaka, Tony?”
Tony skakade snabbt på huvudet, han ville inte dricka det som hade funnits i Olivers special flaska.
”Jag fattar inte hur du fick dem till att ha den flaskan bakom disken. Vet dom vad det är i den?”
Oliver ryckte på axlarna.
”Tror inte det. Nå, vad är du ute efter ikväll? En mystisk, exotisk, en livsglad eller en oskuldsfull? Mörk, blond eller rödhårig?”
”Nej Oliver, jag letar inte efter något sånt idag. Jag är inte ute efter några tjejer alls ikväll.”
”Va sa?” Oliver vände sig långsamt om och såg oroligt på sin vän. ”Mår du riktigt bra Tony?” Tony suckade.
”Ja, jag mår fint, det är bara det att vi jagar för flocken i natt. Vi tänkte pröva en vampyr inspirerad teknik.” sa han och blinkade mot Oliver.
”Jasså, är det så det ligger till.” Han smuttade vidare på sin drink en stund och spanade ut i rummet.
”Du vet väl att det är ganska så illa vald tidpunkt att jaga på va?”
”Vad menar du?” Fråga Tony halvintresserat, klart att han visste att det var dumt att jaga människor, men det var det alltid.
”Vad gör et farligare nu än annars?”
”Som om du inte visste.” Muttrade Oliver åter ett par ögonblick passerade.
”Du vet verkligen inte något om alla morden som begåtts den sista tiden?”
”Skett fler än vanligt?” Tony blev genast lite nyfiken, om det skedde mycket mord på sista tiden visste han att Gaima var inblandade och var de upptäckta kunde de ligga riktigt illa till.
”Japp,” svarade Oliver genast mycket uppeldad. ”Ovanligt mycket mord, polisen är alldeles till sig. De verkar se det som en chans att rensa upp i slummen.
Det är helt sjukt!” han sänkte rösten. ”Det går rykten i gränderna att det är grupper av varulvar, lösa vampyrer och diverse andra galningar som gått lös på folk.
Jag slår vad om att den där dåren Mefisto är insyltad.”
”Jag vet andra som är inblandade…” svarade Tony.
”Är det sant? Är Gaima inblandad? Herre min jä… Tony vet du vad det kan innebära? Kommer människorna på er är ni körda, det är slut. Ni håller på att avslöja oss allihopa!”
”Sänk rösten Oliver!” Fräste Tony åt vampyren vilken hade talat allt högre för varje ord och var halvägs uppe från stolen, han hade nästan hällt ut sin drink över någon som råkade passera förbi. Vampyren satte sig ner igen men han darrade av upphetsning.
”Tony hur kunde du?”
”Det är inte jag, det är Kaj, han och hans idéer om att rensa upp bland människorna.” Oliver skakade uppgivet på huvudet.
”Den där galningen skulle ha blivit stoppad för åratal sedan! Han borde aldrig fått bli flockledare, det finns de som tror att han fuskade till sig skiten.”
”Kanske det, men det är inte mycket jag kan göra något åt, Kaj är inte mitt problem.”
”Klart som fan att han är, och du om någon borde vara i stånd att göra något.” Tony såg ner i sitt tomma glas, han kramade så hårt om det att det plötsligt sprack i hans hand, Oliver såg storögd på de nedblodade skärvorna och Tonys blödande hand.
”Tony gör inte sådär,” stönade han och vände bort blicken medan han räckte vännen den silkesskarf han burit om halsen. Tony lindade den hårt om sin blödande hand medan han med spänd röst upprepade: ”Kaj är inte mitt problem.” Han suckade och Oliver lade en arm om honom.
”Grabben, när ska du vakna upp och upptäcka att du faktiskt bryr dig? Men just nu, behöver du en ny drink, något starkt.” Han vinkade till sig en servitör som snart var där med deras gamla vanliga., de brukade hänga där tillsammans han och Tony. ”Sedan ska vi se vad vi kan göra åt den där nya jakttekniken ni har.”
Så kom det sig att en varulv och en vampyr satt i baren till ett välkänt casino och med vana blickar sökte i folkhopen efter ett lämpligt offer.
Tony bevakade en ung man som suttit och supigt ensam i ett hörn i nästan en timme nu. Killen var lovande tyckte Tony, han hade diskuterat honom med Oliver och han höll med.
Mannen hade rest sig och gick bort mot ett akvarium, där försökte han sig på att tala med en blond kvinna som stod och betraktad de exotiska fiskarnas dans inne i glasbubblan. Men hon verkade inte det minsta intresserad. Tony stelnade till och stirrade på henne, han tyckte att han vagt kände igen henne, han var inte säker på vart han hade sett kvinnan tidigare, hon var som en halvt bortglömd dröm.
”Du, Oliver. Leta upp Michael åt mig, säg att jag har spanat ut ett lovande byte, peka ut honom. Jag ska bara...”
Han reste sig från sin platts utan att ta blicken från kvinnan.
”Du ska bara vaddå?” Undrade Oliver först, sedan följde han Tonys blick och nickade kunnigt.
”Mhm, jag förstår.” Han skrattade och gick för att hitta gruppens ledare.
Tony däremot tog sig bort till akvariumet och kvinnan. Han ställde sig på andra sidan av det och betraktade henne. Hon var kort och välformad, hennes korta hår var onaturligt blont och hennes mörka ögon följde oupphörligen fiskarnas drömlika dans. Tony erkände för sig själv att hon nog var den sexigaste kvinnan han sett på länge. Han fångade upp hennes blick och båda stelnade till. Vampyr Skrek det i Tony från första stund, sådant tar en varulv inte miste på. Sedan särade kvinnan på sina blodröda läppar och log mot honom, han besvarade charmigt hennes leende och strosade över till hennes sida av akvariumet.
“God kväll min sköna.”
”Och en god kväll även till dig min vän.”
Detta följdes av en tystnad då båda låtsades titta på fiskarna medan de egentligen mönstrade varandra. De verkade båda nöjda över vad de såg, de spelade enlig samma regler, ändå kände Tony sig osäker.
”Tja, här skulle en normal replik vara: 'Går du ofta hit,' men det är så kliché.”
Kvinnan nickade.
”Ja, eller: 'Har inte vi setts förut?' Den är också vanlig.”
”En annan bra är ju: 'Tror du på kärlek vid första ögonkastet eller ska jag gå förbi en gång till?' Den är bra. Fast jag brukar frösöka få sådana undanstökade så fort som möjligt, de är så överflödiga när man ändå vet vad man vill ha.”
Kvinnan skrattade ett klingade skratt som även det kändes underligt välbekant för Tony.
”Det är skönt att träffa någon som inte är rädd för att skylta med vad han vill.”
”Det verkar inte som någon av oss döljer det,”
Hon log, ”Sant, du ska veta att jag är en sådan flicka, men är du verkligen en sådan pojke.”
Tony flinade och gick närmare henne. ”Testa mig. Fråga vem som helst, jag är känd för att inte ha annat i tankarna, du har mitt ord på det.
Men, du vill kanske ha lite mer påtagliga bevis? Du är ju ändå en sådan flicka.”
Kvinnan tog även hon ett steg närmare.
”Jag kan se dem i dina ögon, men jag ser också att du, vad du än säger, verkligen bryr dig om dem du tar.”
Han kände sig genast osäker på henne, vem var hon? Hur kunde hon påstå sig se något sådant?
”Det finns tillräkligt många av den andra sorten här.”
Kvinnan såg upp på Tony och fick honom att se henne djupt i ögonen,
”Ja, vissa av dem söker kärlek och andra sex. Men frågan är: Vad söker du?”
”Jag? Vet inte, ingenting tror jag. Inget som lite sex inte kan undanhjälpa i alla fall. Kan hända att jag ger mig ut varje kväll på jakt efter något, men jag brukar glömma vad det är lagom till att jag träffar någon vacker kvinna.”
”Som jag?”
”Som du ja.”
”Du vet ju inte ens mitt namn.”
”Behöver jag det?”
De blev åter tysta. Slutligen sa kvinnan.
”Vi kanske skulle hoppa över allt snack och gå direkt på det som vi båda är ute efter. Det som vi alla törstar efter.”
”Tja, jag ser inget fel på det.”
”Känner du till något ställe vi kan dra oss ostörda tillbaka?”
Tony log menande.
”Om jag gör.”
Men de hann inte längre än så, för plötsligt hörde Tony ett underligt ljud, det var ett ljud som ingen annan inne på casinot lade märke till förutom Tony,
och de andra i flocken. Det var signalen för att jakten hade börjat.
Nej, hur kunde jag glömma bort det? Fan! tänkte Tony men högt sa han:
”Du, älskling, jag är ledsen men vi blir tvungna att skjuta upp vår lilla sammankomst till senare. Plikten kallar.”
Han började att gå, men kvinnan hann ikapp honom och ställde sig framför honom.
”Vilken plikt?”
”Min plikt mot…du vet, kompisarna.”
”Så, dina kompisar är viktigare än jag?”
”Du, vi känner knappt varandra. Är det inte lite tidigt i vårat förhållande för sådant?”
Deras blickar möttes och kvinnan ryggade tillbaka som om hon plötsligt i ljuset från stroboskopet sett något hon inte sett tidigare.
”Jasså, på så sätt, jag förstår.”
Tony kastade en frågande blick på henne. Vad var det hon förstod? De stod och såg på varandra en stund, men efter bara ett par ögonblick lämnade Tony henne och fortsatte ut från casinot.
Tomas kände att det hade varit en ganska lyckad kväll i alla fall. Ända sedan han hade fallit genom hålet i tid och rum för några veckor sedan hade allt gått illa för honom.
För det första kunde han inte orientera längre, för han hade ingen karta och hans kompass låg kvar i byrålådan hemma och för det andra saknade han sin ex-flickvän Maj-Lis så förjordat.
Men nu var det som om lyckan hade vänt. Han hade suttit inne på det där casinot i flera timmar och förlorat pengar på lyckohjulet, och resten hade han supit upp i ett försök att dränka sina sorger.
När han desperat hade försökt få ett ligg hade han blivit förolämpad.
Men här gick han nu tillsammans med en pangbrud, som till och med liknade Maj-Lis, lite grann. Och de var på väg till….ja han viste inte vart de var påväg, men hon hade lovat att det skulle vara as ball. Så Tomas var nästan lycklig.
Kvinnan drog fnittrande in honom i en mörk gränd, Tomas tvekade lite. Kvinnan stannade upp och vände sig mot honom.
”Men kom då din fegling, här får vi vara ifred.” Hon började knäppa upp sin blus. ”Kom nu så ska vi ha lite kul, du vill väl ha lite kul?”
Tomas glodde först på hennes blottade bröst och sedan in i gränden.
”Det är klart att jag vill ha kul, det var längesedan. Men, kan vi inte jogga lite istället? Det är kul.”
Kvinnan stönade irriterat.
”Nej det är det inte, inte lika kul som det jag har planerat för oss. Kom nu.”
Tomas lät sig dras in i gränden, där slingrade kvinnan sina armar om honom och började att smeka och kyssa honom.
Tomas smekte lite träaktigt tillbaka, hennes händer drogs mot hans byxor, hon knäppte upp gylfen och drog ner dem till knäna på honom, just som han förväntade sig värsta avsugningen, bröt en melodisk röst tystnaden.
”När jag ser hur trevligt du har så skäms jag för att säga det men: Får vi vara med och leka?”
Tomas vände förvånat på huvudet och fick syn på en rödhårig ung man som stod i grändens öppning, runt honom stod det ytterligare fem män och kvinnor i Tomas ålder och yngre.
”Det var då på tiden!” fräste kvinnan vid hans knän ”Jag började bli rädd att jag skulle bli tvungen att suga av honom på allvar.” Hon reste sig och knäppte sin blus igen.
Tomas såg frågande på henne.
”Vad snackar du om?”
Kvinnan log vänligt mot honom.
”Ta det inte personligt, men allt det här var bara en väl gillrad fälla för att få ut dig hit.”
”Få ut mig hit? Men, varför?”
Den rödhåriga mannen flätade ihop sina fingrar, vände handflatorna utåt och det knakade till i lederna.
”Det sa jag ju. Vi vill ju bara leka.”
Någonting inom Tomas hajade till och han gjorde helt om för att fly, men han snubblade eftersom hans byxor fortfarande satt nere vid knäna på honom.
Han försökte att dra dem på sig och fortsatte att springa, men ut ur grändens mörkare skuggor klev ännu en grupp ungdomar.
De visade sina tänder och morrade åt honom. Tomas stirrade förskräckt på dem, de liknade vilddjur! Han gjorde en 90 gradig vändning och rusade ner längs en minde gränd som inte var bevakad. Djur ungdomarna hade tydligen inte upptäckt den.
”Snabb liten jävel.” Mumlade Tony för sig själv innan han gav ordern: ”Efter honom!”
Och jakten hade börjat.
Tomas hade tagit en dummare väg än han anade, för den smala gången hade lett honom in i den mörka del av Darugha City som kallades för labyrinten, eller Gamla stan. Den var en uråldrig del av Darugha City, egentligen det enda som återstod av den ursprungliga staden. Gammal och mörk som den var hade den efter åratal av om och tillbyggnad långsamt förvandlats till en samling förvirrande irrgångar där döden väntade vid varje återvändsgränd.
Tomas benmuskler pumpade, han hade aldrig sprungit så här snabbt tidigare i hela sitt liv, men nu gällde det just hans liv. Han vågade sig på en blick över axeln, där var de, fortfarande hack i häl på honom. Han rös, nu såg de verkligen ut som rovdjur, som vargar. En utav dem gjorde ett kast mot honom och Tomas undkom med blotta nöden, ett skrik hade format sig i hans strupe: De var vargar! Stora, håriga vargar vars tassar tycktes bestå av enbart sylvassa klor och deras käftar svämmade över med vita tänder.
Han fick en svår adrenalinchock och sköt iväg längs Gammal stans labyrintiska irrgångar. Han sprang och sprang som en galning, likt en komet med två svansar. Han sprang så snabbt att alla färger såg ut att flyta ihop till en grå massa. Han blinkade bort tårarna som uppstod i vinddraget och rusade rakt in i en vägg.
Halvt förstenad av chocken stapplade han baklänges och glodde vingelkantigt på stenväggen. En kort ögonblick kunde han svära på att den flinade elakt mot honom. Han vände sig om och kisade ner längs gränden, det var ingen där. Tomas log, han hade skakat av sig dem, sprungit ifrån dem! Han vågade sig på att utstöta ett svagt glädje stön när hans lycka krossades av en mörk skugga och ett dovt morrande.
Tomas snodde runt och vände blicken mot murens. Där, ovanpå muren stod det en stor, röd varg. Den visade sina otäckt vassa tänder i något som påminde om ett flin innan den kastade sig över honom och med ett snyggt bett i Tomas strupe slet upp hans pulsåder.
”Jaha, det var det de.” Sa Tony medan han torkade blodet från sina händer med handuk som han ’lånat’ inne på Guldfisken. Han och hans två vänner såg på medan några flockmedlemmar lyfte upp den dödes kropp för att skyndsamt föra den till lyan.
”Ni kunde faktiskt kommit lite tidigare. Det här var det mest förnedrande jag någonsin gjort!” Avhela var grymt arg för detta och såg mordiskt på sina båda vänner.
”Nåja, det var i alla fall kul att se hur väl min idé utfördes.” sa Michael. De båda andra gav honom en blick.
”Jag skämtade! Tål ni inte lite skoj längre eller vad är det med er?”
Tony flinade och lade en arm kring Michaels axlar.
”Du är förlåten för ditt överilade snack, min vän. Det var en god jakt och jag känner att jag är på för gott humör för att orka bråka. Kom, nu går vi hem.”
”Inte förrän jag fått en ordentlig ursäkt!” morrade Avhelia.
När ljuden från resten av Gaimaflocken nådde dem trodde de att det handlade om ännu en jakt, men snart gick det upp för dem att det var frågan om en fördrivning.
Som de revirmedvetna flockmedlemmarna de var skyndade de sig genast bort mot ljuden av strid.
Men när de kom fram såg det ut som om striden redan var över. Flocken hade jagat in inkräktaren i en återvändsgränd där de hade trängt upp honom mot väggen. Kaj steg fram för att göra slut på honom, han höjde sin kloförsedda hand och Tony kunde se den trängde tydligt.
Utan att tänka efter skrek han: ”Nej, stop!” för sina lungors fulla kraft. Kaj vände sig mot honom.
”Vad vill du?!” morrade han.
”Du kan inte döda honom!”
”Jasså, och varför inte?” väste Kaj fram olycksbådande.
Tony såg mörkt på sin ledare, Kaj mötte hans blick och de såg länge på varandra men slutligen skakade han på huvudet och steg undan. Tony gick fram till den blödande mannen. Han hade halvägs gått tillbaka ur förvandlingen, pälsen var nerkletad med lera och blod, djupa sår och ärr lämnade nakna ytor över hela kroppen och ett särskilt vidrigt rivsår löpte över vänstra ögat och skulle komma att lämna det blint.
Tony sjönk ner på huk framför den sårade, lyfte upp hans huvud och såg in i hans enda gula öga. Han inandades främlingens doft och spärrade chokad upp ögonen.
”Martin, Martin vad gör du här?” Den gamle mannens blick tände till och han tycktes plötsligt se Tony.
”Tony? Pojken min, är det du?”
”Ja, Det är jag!”
”Pojk, valp, jag hade ett budskap till dig…”
Tony viskade att han skulle vara tyst och vänt till han hade hämtat sig ordentligt och lade armen om gubben för att hjälpa honom upp på fötter. Flocken stirrade chockade på den överraskande utvecklingen av händelsen. Alla utom Kaj vill säga, han stegade fram och slet tag i Tony och drog upp honom på fötter.
”Vad ska det här föreställa?”
”Det är ju Martin din dåre! Den gamle hövdingen, är detta verkligen rätt sätt att behandla en gammal ledare?”
”Han inkräktar på mina marker, jag har hotat honom förut och tänker inte göra det igen, han skall dö!”
Tony rätade på sig och mötte tappert sin herres blick.
”Då måste du gå igenom mig först.”
”Vad?”
”Denna mannen räddade mig en gång. Nu tänker jag göra samma sak för honom.”
”Jasså det tänker du?”
Utan att vika med blicken svarade Tony samlat: ”Ja.”
Kaj såg hotfullt på honom, ”Då så. Bered dig på att dö!”
Med ett spång var Kaj över Tony och den vildaste striden inom hela Gaimas historia tog sin början.
Ledare och spårare cirklade varandra, de slog och högg efter den andre med vassa klor och tänder, likt två galna kamphundar stred de utan urskillning.
Sår slets upp och blodet flödade, snart rullade de runt i en motbjudande sörja av jord, smutts och blod.
Då, till någras förvåning och mångas lättnad att Tony fick övertaget och inom några få andetag låg Kaj på rygg med Tony över sig. Tony höjde klorna för det dödande slag, men Kaj blottade sin sårbar strupe och Tony höll tillbaka. Han backade undan och såg avvaktande på medan Kaj tog sig upp på knä.
Deras blickar möttes ett kort ögonblick, sedan vände Tony honom ryggen.
Genast kastade sig Kaj åter över Tony och landade hårt på hans rygg och fick honom att falla handlöst till marken. Tony rullade över på rygg för att möta Kajs fortsatta attack. De brottades, tog sig båda upp på fötter igen och fortsatte den våldsamma striden.
Kaj knuffade in Tony i en mörk gränd och var själv snabbt efter, efter ett kort ögonblick hördes ett tjut som följdes av ett gurglande läte och sedan tystnad.
Alla var som förstenade när Tony stapplade ut ur gränden, blodig, smutsig och med kläderna hängande i trasor.
Den förste som vakande ur chocken och lyckades reagera var Avhelia som skyndade sig fram för att stötta sin vän, hon följdes snabbt av Michael.
Liam och ytterligare två av de yngre varulvarna till gick in i gränden för att se efter Kaj. Efter en stund kom de ut igen, bleka och upprörda.
Liam gick fram till Tony och lade handen på hans axel, deras blickar möttes och de såg menade på varandra. Sedan vände Liam sig till de övriga i flocken och sade med en hög röst:
”Kaj är död.”
Ingen reagerade, alla stod tysta och stilla. Liam fortsatte:
”Vi var alla vittnen till vad som hände. Tony besegrade honom i ärlig strid, men Kaj vägrade finna sig i att bli slagen, så han bröt mot de uråldrigaste av lagar och attackerade Tony på nytt trotts att han själv hade underkastat sig. Somliga straffar krafterna direkt, för nu ligger vår före detta flockledare död inne i den där gränden. Nå, mina vänner, flockbröder och systrar vad gör vi nu?”
Alla stod tysta och förvirrade, ingen sa ett ljud på flera minuter, men slutligen bröts tystanden av en röst i mängden: ”Om Kaj är död är Tony vår nye ledare, sådan är lagen.”
Den tystnad som följde utropet blev kortvarit för nästan genast följdes det upp av medhåll från de andra i flocken. Detta var en urgammal sed:
Den som besegrade ledaren tog hans plats.
Liam återvände in i gränden, när han kom ut hade han Kajs hjärta i sin hand, han räckte det till Tony som tog emot det och gjorde det som alltid gjorts när en ledare hade blivit dödad och ersatt. Ledar skiftet var genomfört.
”Vad ska vi göra med Kajs kropp?” undrade någon.
Tony såg upp från sina blodiga händer, ”Vi kan inte lämna honom i gränden.”
”Varför inte?” undrade Avhelia som med avsmak blickade in i mörkret.
”Kroppen kommer att hittas, det är ingen bra idé.”
”Bränn honom då,” sade Liam, ”Vi tar honom till sopförbränningen nere vid södra hamnen, förr brukade vi alltid bränna våra döda, då vi levde i skogarna.”
Ett mumlande medhåll hördes från resten utav flocken och Tony nickade.
”Då får det bli så. Liam, Kara och Tamel, ni fixar det.” De tre tilltalade böjde sina huvuden och gav sig in i gränden.
”Vi andra då?” Frågade Michael.
”Vi går hem, Michael och Avhelia hjälp Martin, han ska hem med oss.”
